nytt år
och typ 200år sen jag skrev här, sorry! men jag tror inte jag har nåt värre följe som läser här så det är nog lungt.
det har inte hänt så mycket jobbat som satan bara, hela jul och nyår och har vi kvar detta schema hela året (vilket jag inte tror) så kommer jag jobba hela nyårs helgen igen, det suger lite faktiskt.
ja vad har hänt mer då???
mamma har fyllt år, Elsa har fyllt 4 och hon hade kalas för sina kompisar och det va kul tyckte hon, jag va inte så värst imponerad, jag hade aldrig kalas så när jag var liten och jag känner inte att det är nåt som jag har missat ;-)
Sen har jag sökt ett jobb, får se vad som händer där :-)
sen till det tragiska, igår var det 7år sen bobo dog, jag fattar inte att tiden går så fort, man skäms nästan för vi har haft så mycket att göra med huset och allt så man har glömt bort honom lite, så såg jag annonsen i tidningen i lördags och blev helt ställd , jag haja till när jag såg mitt och pelles namn och när jag fatta vad det gällde fick jag bara dåligt samvete för att jag inte har tänkt på honom på ett tag.
tänk att man kan sakna nån så mycket, jag vet att om han hade levt idag så hade vi haft mycket roligt ihop.
Jag minns så väl den dagen för 7år sen, dan sov över hos oscar så de låg och sov i källaren utanför mitt rum, och jag kunde inte för allt ivärlden somna, jag hade lite dåligt samvete för att jag inte hade följt med pelle hem och sett på cross film med bobo, men det va ok ändå, sen vid klockan 5 ringer telefonen och jag sätter mig upp direkt och tänker FAN, det får inte ha hänt nåt...så hör jag hur mamma st¨år och säger , vad är det som har hänt, vad säger du....så lägger hon på och kommer ner och väcker dan och försöker förklara att han måste åka hem och han förstår ju inte varför han måste åka hem mitt i natten, efter att ha behövt ge dan det hemskaste beskedet man kan få, sticker hon in huvudet till mig och berättar vad som hänt, jag vet svarar jag, så säger hon att pelle vill att jag ska komma upp och att hon kör upp mig och dan på en gång.
Jag slänger på mig kläderna och går ut till dan som sitter och gråter för fullt och det enda jag får fram är -går det bra? vilket han svara nej och det är ju ganska logiskt för han mår ju verkligen inte bra.
bilresan till hynboholm va nog den längsta fast samtidigt den kortaste för man ville inte riktigt komma fram och få reda på att det är sant, att han verkligen inte finns längre.
Anne-marie kommer ut och mötter oss och ledder dan in, i köket står s-a och skriker och gråter (smyg super lite när vi inte ser)
När jag kommer in i anne-marie sovrum sitter pelle och klappar på bobo och precis när jag kliver in i rummet kommer alla känslor på en gång, all gråt bara kommer över mig, att se han ligga där så fridfullt, man vill bara gå fram och be han vakna, men tyvärr går det inte, den värsta dagen i mitt liv!
Han kämpade så otroligt tappert mot cancern han klaga aldrig och han va nästan alltid glad, han besegrade cancern och vi firade på pråmen, 1 1/2 månad senare har cancern kommit tillbaka med dubbel kraft och tar hans liv, det är inte rättvisst överhuvudtaget!
Jag kommer aldrig att glömma den där dagen
Jag kommer aldrig att glömma bobo
Men jag kommer alltid att sakna honom
Bobo 28/4-86--17/1-03 älskad saknad
det har inte hänt så mycket jobbat som satan bara, hela jul och nyår och har vi kvar detta schema hela året (vilket jag inte tror) så kommer jag jobba hela nyårs helgen igen, det suger lite faktiskt.
ja vad har hänt mer då???
mamma har fyllt år, Elsa har fyllt 4 och hon hade kalas för sina kompisar och det va kul tyckte hon, jag va inte så värst imponerad, jag hade aldrig kalas så när jag var liten och jag känner inte att det är nåt som jag har missat ;-)
Sen har jag sökt ett jobb, får se vad som händer där :-)
sen till det tragiska, igår var det 7år sen bobo dog, jag fattar inte att tiden går så fort, man skäms nästan för vi har haft så mycket att göra med huset och allt så man har glömt bort honom lite, så såg jag annonsen i tidningen i lördags och blev helt ställd , jag haja till när jag såg mitt och pelles namn och när jag fatta vad det gällde fick jag bara dåligt samvete för att jag inte har tänkt på honom på ett tag.
tänk att man kan sakna nån så mycket, jag vet att om han hade levt idag så hade vi haft mycket roligt ihop.
Jag minns så väl den dagen för 7år sen, dan sov över hos oscar så de låg och sov i källaren utanför mitt rum, och jag kunde inte för allt ivärlden somna, jag hade lite dåligt samvete för att jag inte hade följt med pelle hem och sett på cross film med bobo, men det va ok ändå, sen vid klockan 5 ringer telefonen och jag sätter mig upp direkt och tänker FAN, det får inte ha hänt nåt...så hör jag hur mamma st¨år och säger , vad är det som har hänt, vad säger du....så lägger hon på och kommer ner och väcker dan och försöker förklara att han måste åka hem och han förstår ju inte varför han måste åka hem mitt i natten, efter att ha behövt ge dan det hemskaste beskedet man kan få, sticker hon in huvudet till mig och berättar vad som hänt, jag vet svarar jag, så säger hon att pelle vill att jag ska komma upp och att hon kör upp mig och dan på en gång.
Jag slänger på mig kläderna och går ut till dan som sitter och gråter för fullt och det enda jag får fram är -går det bra? vilket han svara nej och det är ju ganska logiskt för han mår ju verkligen inte bra.
bilresan till hynboholm va nog den längsta fast samtidigt den kortaste för man ville inte riktigt komma fram och få reda på att det är sant, att han verkligen inte finns längre.
Anne-marie kommer ut och mötter oss och ledder dan in, i köket står s-a och skriker och gråter (smyg super lite när vi inte ser)
När jag kommer in i anne-marie sovrum sitter pelle och klappar på bobo och precis när jag kliver in i rummet kommer alla känslor på en gång, all gråt bara kommer över mig, att se han ligga där så fridfullt, man vill bara gå fram och be han vakna, men tyvärr går det inte, den värsta dagen i mitt liv!
Han kämpade så otroligt tappert mot cancern han klaga aldrig och han va nästan alltid glad, han besegrade cancern och vi firade på pråmen, 1 1/2 månad senare har cancern kommit tillbaka med dubbel kraft och tar hans liv, det är inte rättvisst överhuvudtaget!
Jag kommer aldrig att glömma den där dagen
Jag kommer aldrig att glömma bobo
Men jag kommer alltid att sakna honom
Bobo 28/4-86--17/1-03 älskad saknad
